Idag var det riktigt tungt att jogga. Jag hade ingen motivation och den lilla djävulen på min axel var inte nådig. Jag var orolig över att jag skulle få en sämre tid jämfört med igår - som om det skulle spela någon roll! Jag måste se till att behålla fokus, rätt fokus! Rätt fokus är att jag tränar, att jag tar mig ut. Det är inte meningen att jag ska pressa mig själv att springa fortare, i synnerhet inte när det faktiskt är en stor issue för mig att springa över huvud taget. Yada yada, old news. Hur som helst så var jag milimeternära att ge upp efter första varvet. Jag hade ingen ork och ingen lust men jag bet ihop och sprang förbi porten istället för att stanna. Det är jag stolt över!
Det är en härlig känsla att stretcha ute på gräsmattan. Det har typ hunnit bli vår! Hurra! Jag känner även att jag blivit mindre stel och det känns så skönt! När jag kom upp i lägenheten igen körde jag en tabata med plankan med benspark. Så var dagens planka avklarad också! Den obekväma sanningen, utslagen på vardagsrumsgolvet efter plankan
