Den jag är.
Åh vad jag känner igen mig. Jag har också alltid varit för mycket. För mycket för vem? Många gånger har jag fått höra att jag ska vara på ett annat sätt. Jag passar inte in. Jag är för känslosam, gråter för ofta, känner för mycket, bryr mig för mycket. Men jag är JAG och jag vill vara som jag är. Den som inte kan acceptera att jag är en känslomänniska de luxe ska ge fan i att försöka förändra mig. Vem är det som bestämmer hur man ska vara?
Jag har jobbat länge med mig själv, gör det fortfarande. Inte för att ändra på den jag är utan för att vara stolt över den personen. Det har varit tufft att acceptera att jag är så otroligt känslosam och att jag oftare har känslorna utanpå än inuti. Jag har kommit så långt att jag insett att jag hellre är som jag är än en person som har svårt att visa känslor. För jag har fått uppleva så väldigt mycket fint och härligt och jag har glatt så många människor med min kärlek och omtanke.
Och de som inte klarar av mig? De har faktiskt ett val att lämna mig ifred.
Kommentarer
Trackback
