Träning och saknad.

Drog ned till gymmet. Gick lite motigt. Kände mig (vilket är sanning) så långt ifrån min gamla form och kände mig så less. Så pass onödigt då jag istället borde känna mig pepp! Jag inser nu i vilken fantastiskt form jag var innan jag blev gravid. Idag ville jag bara ge upp men bet ihop och genomförde ett armpass och avslutade med en tabata kb-swings. Så skönt att få upp flåset. 
Nåväl - en måste börja nånstans!
Nyligen plussat. 

När jag kom upp igen kände jag mig gråtig. Gick in och tittade på Elsie som sover och mitt hjärta svämmade över. Saknaden efter pappa är så tung och livet känns så orättvist. Blir så arg när folk frågar hur gammal han blev och på nåt sätt verkar tycka det är mer okej att han gick bort eftersom han var äldre. Han hade precis fått ett barnbarn han skulle få se växa upp. En liten tjej som han var så glad åt. Han försvann för tidigt - det gjorde han! 

Den här lilla. Mitt hjärta.