Nån sorts sammanfattning.

Det ska bli skönt att stänga det här jävla skitåret. Jag tänkte först att det var en befrielse men insåg att det ligger hos mig själv hur nästa år blir. Till stor del i alla fall.

Jag tänker utveckling, utmaning, självdistans.

Jag minns roaccutan och alla dess biverkningar. Ser mig i spegeln och ser skillnaden. Knepigt att förhålla sig till.

Jag ryckte upp mig och förvandlade min lägenhet till min borg. Det tog över 2 år att få den till ett hem. Men det fattas fortfarande något. Sisådär 4 rum till om inte annat.

Jag adderar ångesten över att vara 40 minus. Det är nu jag ska sluta att handla på Gina Tricot.

Hjälp?

Jag och mina issues. Tillsynes av karaktären vikt men även andra triviala tingest. Tvätta-händerna-mani är ganska ny i listan.

Hur ska detta sluta?

En rosa (mar)dröm.

Det är inte lätt för han den där att köpa presenter till mig alla gånger.

Fick kläder i julklapp. I storlek 38. Jag ba: 38?? Hur stor tror du att jag är?? Jag är en small-tjej! Vi åkte för att byta och jag muttrade lite över att 34-orna var slut och fick nöja mig med 36.

Hela jag skrek DRAMA! Hahaha!

Förövrigt var julklappen en rosa mysdress i velour. För att han tyckte att det var jag (?). Vad vet han som inte jag vet?