Omväg.

Jag har sannerligen tagit många omvägar i mitt liv. Jag vet inte alltid vad jag vill men jag vet vad jag inte vill. När jag står vid ett vägskäl och det känns fel, då väljer jag att gå åt andra hållet. Jag ser människor i min närhet som blundar och sväljer när det känns fel. Jag vet inte vad som är rätt och vad som är fel men jag är glad över att jag är tillräckligt stark för att känna efter och välja. Gå på känsla.
 
När det kommer till stora beslut i livet är jag för mycket känslomänniska för att välja något som bara känns..."jaha". Jag vill ha starka känslor, jag vill ventilera. Jag vill leva förfan.
 
De dagar det känns tufft och jag undrar vad jag egentligen håller på med - då påminner jag mig själv om det. Jag vägrar nöja mig med något som bara känns okej. Varför kompromissa med sig själv?
 
Alla dessa omvägar har tagit lite mer tid än jag tänkt mig men satan vad stolt jag är!
 
 
 
 
 

Tiden efter.

Nu verkar allt vara okej igen. Nya designen syns, yey! Ska fixa lite mer med den senare och framför allt skriva lite om hur det går med bootcampen, bara 1 vecka kvar nu! Det är sjukt, jag som tyckte att fyra veckor kändes så långt och att resultaten säkert skulle bli tydliga. Nu är jag osäker. Jag ångrar inte att jag gjort detta för jag har ätit bra och tränat mycket men jag hade någonstans hoppats på tydligare resultat. Jag kanske borde varit lite hårdare? Anyhow, det är inte så att jag om en vecka kommer go bananas och trycka Big Macs och Ben & Jerrys. Jag kommer fortsätta att äta och träna på liknande sätt så resultaten lär ju komma allt eftersom. Skillnaden blir att jag inte kommer att vara lika hård. Jag kommer ta ett glas vin ibland och äta bröd då och då, chilla lite mer liksom.

Den uppmärksamma kanske undrar vad som hände med 12-veckorsutmaningen. Den ligger lite på is som man säger. Bootcampen har varit mitt fokus och jag har satsat på PW för förbränningens skull. Jag ska fundera över hur jag ska göra framöver.

Packåsna idag!

Två.

Andra passet, första veckan.

1 km uppvärming, promenad
3 km jogg (5:56 min/km)
3 km nedvarvning, promenad

Jag ska erkänna, jag hatade det. Men jag gjorde det.

Grejen med mig är att jag tycker så illa om att springa, det är mitt psyke som ställer till det. Det är det jag måste kämpa emot, inte orken. När jag är klar med ett joggingpass känner jag mig inte trött, jag känner alltd att jag hade orkat så mycket mer. Utmaningen handlar alltså inte om tid eller distans och det gör det hela så mycket mer komplicerat.