Pärlan.

Idag fotades vår lägenhet inför försäljningen. Den är så fin!! Mycket fick vi tummen ur och fixade inför att den ska säljas, sånt som vi har skjutit på. Varför? Det är ett skämt att ens bostad aldrig är så fin som inför en försäljning. Vi anlitade samma mäklare och fotograf som förra gången vilket känns bra. De är båda engagerade och har öga för detaljer. Vi fick beröm för att vi förberett så bra, jag och Stefan. Jag har ju vanan inne!! Tror det här blir min 7:e försäljning eller nåt. Jag älskar piffandet!




Det ska bli så kul att se fotografens bilder. Terrassen fotade vi i somras och det var smart gjort! Den är en av anledningarna till att vi köpte lägenheten. 30 kvm högst upp med sol hela dagen. Kommer att sakna den här lägenheten. Mitt och Stefans första gemensamma hem. Och Elsies första såklart. 




Tur att det inte är jag som är fotografen, haha! 

Vårt val.

Att hinna med. Att klara det där livspusslet. Hur många gånger har jag fått frågan om jag ska gå ned i arbetstid? En miljon ca. Hur många gånger har Stefan fått den? NOLL!! Men alltså på riktigt? Ska min karriär vara mindre viktig? 

Vi har löst det så här: Jag är på jobbet halv sju och åker hem runt tre. Stefan lännar halv åtta och är på jobbet halv nio. När Elsie somnat jobbar jag några timmar till. Det absolut tråkigaste med detta är att Stefan kommer hem så pass sent att jag och Elsie redan hunnit äta, men det funkar. Det funkar för oss! Jag tänker inte tävla om att vara dem föräldern som hämtar först på föris. Jag brukar komma vid fyra och då är det några få barn kvar bara och då har de ofta fruktstund. Jag brukar gå in och sätta mig bredvid Elsie och ha en stund med barnen och pedagogerna. Så härligt att i lugn och ro sitta och prata om hur Loppans dag har varit. 

Jag dömer ingen för hur de valt att lägga upp sin vardag. Blir helst inte dömd själv heller. 

Oftast trött vid sex när jag åker hemifrån. Men lunchträning - vilken grej! 

Alla känslor.

Hämtar barnet på föris och får höra att hon testar mycket just nu. Med andra ord har hon varit skitjobbig. Hon vägrar klä på sig overallen när vi ska hem och det blir brottningsmatch. Älskart. 

Hemma måste jag muta barnet med råa korvskivor för att överhuvudtaget lyckas slänga ihop en stroganoff utan skrikfest. Maten äts upp med god aptit men lugnet är kortvarigt. Idag är allt fel. 

Klockan halv sju somnar barnet i soffan av ren utmattning. Ingen pyjamas och ingen välling. Bävar för natten. Har en vällingflaska i beredskap, om en ändå kunde lita på att det funkar. 

Tassar in till min lilla tjej som sover så gott och förundras över hur jag kan älska någon som samtidigt kan göra mig så irriterad. 


/årets mamma