fortyminusandstillfab

Jag tar en liten paus nu för att ta reda på vad jag vill, hur jag mår, vad mina mål är. Träningen ska inte bli tvång, den ska bli en del av vardagen, ett naturligt inslag. Hur vill jag träna? Hur vill jag må? Strävar jag efter något? Måste jag sträva efter något? Jag har inte tränat sedan i onsdags och det känns både bra och dåligt, skönt och ångestladdat. Jag laddar mina batterier och känner efter. Bootcampen blev väldigt...intensiv. Jag gillade det, det var skönt att ha ett mål, att få vara lite insnöad och bara köra på. Jag provocerade många och kanske fick det mig att bli ännu mer motiverad.

 

Imorgon åker jag hem till Stockholm igen och det känns okej. Jag hade gärna stannat hos han den där men samtidigt ska det bli intressant att se hur jag väljer att hantera vardagen. Det är mycket jag vill ta med mig från bootcampen, som jag vill göra till självklara vanor och tankesätt. Det är dock vissa saker som jag vill lämna bakom mig, i alla fall för ett tag framöver (jag är inte främmande för fler fokusperioder längre fram!). Kaloriräknandet är en sådan sak. Har man en gång börjat räkna så sitter det där men jag ska från och med nu vara mer avslappnad och inte hela tiden fundera på vad jag har råd med och inte. Jag tror dessutom att mycket kommer att ge sig i och med att tränigen har blivit en självklar del i mitt liv. Jag tror fortfarande på plus och minus och minuskontot blir inga problem att fylla på eftersom jag garanterat kommer att både styrketräna och konditionsträna. Jag tycker fortfarande att en stark kropp är en snygg kropp. Jag ser inte så tydliga resultat som jag hade hoppats på men det är ju inte för sent att uppnå dem. Jag vet efter dessa fyra veckor att jag kan om jag vill och det är en sjukt häftig känsla!