Vårt val.

Att hinna med. Att klara det där livspusslet. Hur många gånger har jag fått frågan om jag ska gå ned i arbetstid? En miljon ca. Hur många gånger har Stefan fått den? NOLL!! Men alltså på riktigt? Ska min karriär vara mindre viktig? 

Vi har löst det så här: Jag är på jobbet halv sju och åker hem runt tre. Stefan lännar halv åtta och är på jobbet halv nio. När Elsie somnat jobbar jag några timmar till. Det absolut tråkigaste med detta är att Stefan kommer hem så pass sent att jag och Elsie redan hunnit äta, men det funkar. Det funkar för oss! Jag tänker inte tävla om att vara dem föräldern som hämtar först på föris. Jag brukar komma vid fyra och då är det några få barn kvar bara och då har de ofta fruktstund. Jag brukar gå in och sätta mig bredvid Elsie och ha en stund med barnen och pedagogerna. Så härligt att i lugn och ro sitta och prata om hur Loppans dag har varit. 

Jag dömer ingen för hur de valt att lägga upp sin vardag. Blir helst inte dömd själv heller. 

Oftast trött vid sex när jag åker hemifrån. Men lunchträning - vilken grej!